Muzic.se homepage	Jag gillade Silverbugs demo No fists, no guns, no bullshit. Sällan har jag hört ett band så het på gröten och så jävla sugna att spela slacker rock n roll. Det var därför jag med stora förväntningar lyssnade på Folish Earthlings och jag blev inte det minsta besviken nu heller. Silverbugs sångare – Christer Nihlfors fräser fram texterna med en sådan energi att man verkligen kan föreställa sig hur det sprutar saliv ut ur munnen på honom. Silverbugs nya demo är dessutom härligt mycket argare och vassare än föregångaren och med så pass grymma låtar som ”Lets get lost” och ”Hey Thats dynamite” lyckas bandet sätta fart på både min stereo och katt. Silverbug befinner sig just nu i Tyskland på en miniturné och det är det något som kan tillföra bandet något så är det nog att de får lite mer livespelningar i kroppen. Silverbug har potential att prestera stora underverk och när de gnistrar till rejält som i låten ”hank” så ryser jag utav välbehag. Silverbug är på G. Rock on Dudes.
Deepdive Magazine homepage	Då var det åter dags att få sätta öronen i Silverbug. Deras nya demo har precis anlänt, den har även fått det halvintressanta namnet "Foolish earthlings". Med deras förra demo, som var en mycket trevlig produktion som har spelats ganska flitigt i bagaget, så har de ju lite att leva upp till. Efter första avlyssningen av demon så känner jag direkt att "jäklar, det här är ös". Hade inte förväntat mig att den skulle klå "No fists, No guns, No bullshit" men det gör den med god marginal. Silverbug tutar som vanligt på med sitt punkrockkör och det känns härligt rätt, och det är god kvalitet på alla låtarna hela demon igenom. Så jag väntar i helspänn på en fullängdare.
Schokolog Zine homepage	Här kommer äntligen uppföljaren till förra demon "No fist, no guns, no bullshit". Ojoj, hårdare än tidigare slår de in plytet på mej med sin väldoftande rock'n'roll. Hela skivan fylls ut med 5 låtar rakt och snabbt, för att inte säga hårt och rått precis som i låten "Hey! that's dynamite" som är andra låten i ordningen, skönt ös rätt igenom. Det här är lite mörkare och hårdare än tidigare vilket passar mej som fan. En helt klart stark uppföljare till senaste släppet. Sista låten "Dump truck" är förresten favoriten på plattan, men jag slänger in den i stereon och låter hela skiten gå mer än gärna! När tillfälle ges ska jag fan försöka se dem live. Det här blev tyvärr ingen vidare grym recension, men kolla in bandets hemsida som finns bland länkarna!
Hardrockinfo homepage	So, a new 5 track demo with Stockholm's SILVERBUG. The first song, "Let's Get Lost", reminds me a lot of the Swedish Punk rockers TROUBLEMAKERS. I guess you could call it a Punk rock smoker. Really good anyway. "Hey! That's Dynamite" is more into Rock'N'Roll Punk, but it's more Punk than Rock'N'Roll. Damned good! The third track, "Good As Me", is a little heavier Rock'N'Roll Punk. Also a good one. I don't know if "Hank" is a tribute to the TURBONEGRO singer Hank Von Helvete, probably not. But just because I was starting to think about it, it actually reminds me just a little about TURBONEGRO. Another good Rock smoker anyway. The last song, "Dump Truck", is just as good as all the other songs. Maybe a little more into Glam Punk than the others. A damned good demo that all of you rockers out there have to check out right now!
Project15 homepage	Nog för att jag visste att Silverbug rockade. När denna demo damp ner i brevlådan ingick där även ett litet brev från bandet där dom beskrev denna demo som möjligen ännu bättre än förra alstret ”No Fists, No Guns, No Bullshit” från 2003, detta är förmodligen en mening man hör från alla band utan att man alltid kan hålla med. Jag är nog inte sen att påstå att när det gäller Silverbug stämmer meningen till 100%, det blir bättre och bättre för varje gång. På ”Foolish Earthlings” bjuds vi på ren rock’n roll från början till slut.   ”Foolish Earthlings” innehåller 5 spår där bandet bjuder på party i form av fullt ös medvetslös rock’n roll. Det roliga med just Silverbug är deras förmåga att göra låtar med extremt medryckande refränger som sätter sig innan låten ens har kommit igång. Ett sådant tillfälle är 3:e låten ”Good As Me” ett bra exempel på, man känner nästan till refrängen redan i första versen, då menar jag inte att jag har hört det förut utan att bandet har en förmåga att få till låtarna på ett sådant sett att allt känns så självklart för dom.   Ett extra plus skall bandet även ha för sin kvinnliga trummis, vilket inte hör till det mest vanliga idag, sedan att hon är jävligt duktig gör ju inte saken sämre. Detta Stockholmsbaserade band är något som jag tror alla Backyard Babies- och Ramones-fans skulle ta och kolla in, jag tror ni kan hitta era nya idoler i Silverbug. Sist men inte minst kan jag citera till loggon på denna demo; SILVERBUG ROCKS!
Skrutt homepage	SILVERBUG-FOOLISH EARTHLINGS(MINI-CD) A new and fresh demo with Silverbug from Stockholm is what I got yesterday. Silverbug I really liked the last time but this time they do it even better. They continue in true Sator/ Hellacopters spirit with their music and they´re really good. 5 songs in lesser than 13 minutes and that feels like rock n roll. Now it´s time for a contract for the group and they´re really worth it. In Hey That´s dynamite  they have a guitar sound which gives me thought to Dead Kennedys and that´s not a shame. (SEVEN) 31/3-04
DIST homepage	Silverbugs låtar kan bara beskrivas som rock n’ roll med influenser av äldre stuk. Låtarna är korta och intensiva i full fart utan nåd. De flesta håller sig runt två minuter i längd. Därtill lägger man lätt distad sång med mycket diskant. En favorit blir snabbt andra låten på demon - ”Death in the afternoon”. Låten är ytterligare ett exempel på att fotbollskörer i refrängen inte är att underskatta. Demon får ett extra plus i kanten för det fina dragspelet i låten ”Bust my chops.” Silverbug har i sina låtar refränger som passar bra att sjunga med i, vilket torde glädja rock n´ roll publiken. Man kan nästan känna smaken av folköl i munnen och vill yla både ”Yeah!” och ”Wöööö!”. Gött!
Smashed Zine homepage	Skön Punkrock strömmar ur högtalarna när jag slänger på Silverbug. Stockholmare som öser ut old school i stora skvättar! Death in the Afternoon får min fulla uppmärksamhet när dom sköna gitarrljuden skriker igång en riktig skön glidarlåt. Om man gillar att cruisa upp och ner på gatorna med neddragen ruta och spela högsta musik på bilstereon är Silverbug något att rekommendera. Som vanligt när det gäller band av denna stil håller sig låtarna till max 2:15 min. och Bust my Chops! avslutas redan efter 1:07 minuter och då med dragspel som outro, mycket orginellt. Vad kan jag säga mer om bandets musikaliska sinnen? Sångaren har en mycket skön röst som passar extremt bra med musiken, bra gitarrer som fan med sköna riff och skickliga solon. Vad gäller trumslagandet kan man inte säga så mycket, alla trummisar i denna genre spelar väl i regel likadant. Det är helt klart godkänt, faktum är att jag vet vissa punkrockband här in Norrköping med skivkontrakt som skulle få sin stjärt sparkad hur enkelt som helst av Silverbug!
Deepdive Magazine homepage	Silverbug från Stockholm leverar fint en demo till min vita brevlåda, och man tackar och bockar. För detta, mina damer och herrar, är garagepunkrock av stadig kaliber. Här bjuds det på 5 ryckigt sköna låtar. Silverbug har ett moget sound och känns inte trögt och imiterat som mycket annat just nu. Det här är även bandets femte demosläpp, kan ju tilläggas. Denna fyramannatrupp vore enormt kul att se live, för enligt ryktet ska det vara värt både pengar och brödrost. Favoriten på "No fists, no guns, no bullshit" är helt klart "Death in the afternoon" (attitydspäckad gargepunkrock, bra sväng, helt underbart).
Göteborgsposten, Attityd	Det är svårt att förklara vad det är som gör att vissa band i den skitiga rockgenren är bättre än andra. I grund och botten gör de ju nämligen alla samma sak. På samma sätt. Ett grymt ställ med massor av gitarrer och aggressiv sång. Ändå lyckas vissa, andra inte, få fyr på rocken. Varför? Jag tar Silverbug som ett gott exempel och ska försöka ge en förklaring till vad som gör dem bra. Först och främst är de ruggigt täta: bandet bildar en massiv ljudfront som får vem som helst att backa undan i ren skräck. Och ska man spela hård rock är detta avgörande. Mycket ligger i hur trummis och basist spelar ihop och hos Silverbug sitter det stenhårt. Gitarristerna gör inget krångligt utan spelar bara effektiva riff. Stötigt och tajt. De driver upp tempot rejält och de håller för det, sackar aldrig och går sällan på tomgång. Silverbug låter kort sagt väldigt tända och inom genren har de förvisso en bit upp till exempelvis The Hives, men de är ändå på god väg. Det krävs dock lite bättre låtar och framförallt mer melodier i refrängerna. DANIEL CLAESON
Hard Rock Info homepage	3 guys and 1 chick from Stockholm, Sweden who are into a mixture of Garage Rock, Punk and Rock'N'Roll - or The HELLACOPTERS, MOTÖRHEAD, BACKYARD BABIES and SEX PISTOLS etc.. These 5 songs sounds completely o.k. to me, not bad at all, but they don't sweep the path with everybody else as they say in their promo sheet. It would be nice to hear some more with this band in the future anyway. If you're into Rock'N'Roll Punk/Hardrock Punk, get this at once!
Project15 homepage	Garagepunkband för hela slanten. Visst fan är det en vanlig kategori numera, men det finns garagepunkband och det finns garagepunkband! Silverbug är ett numera rätt så etablerat band från stora staden Stockholm. Bandet har genomfört gigs runt om i landet men även röjt runt i grytan i Tyskland. Nu levererar dom en demo med 5 låtar punkinspirerad röjig gitarrbaserad musik. Demon inleds med låten "Chew" och detta är också demons röjigaste spår, med ett sjuhelvetes röj och en bra fart. I spår 3 hör man lite influenser från band som Backyard Babies samt gamla Hellacopters, men grabbar ni kunde slopat det finurliga dragspelet i slutet av låten. Alla låtarna på demon har en bra uppbyggnad och glada melodier och refränger som sätter sig (även kul med texterna i omslaget), bandet lyckas att få till dom där festliga låtarna samtidigt som dom håller fast vid det lite skitiga & råa i garagestilen. Ett röjigt band väl värt att festa till en fredag kväll med gänget.
Skrutt homepage	This group have wrote on my site and then I took the chance to write back and get a promo from the group. I got a fivetrackdemo which is really messy and good. They´re in the same vein as many other Swedish garagepunkbands but I think they have very mature sound to be a demoband. So all labels should open their eyes and ears every time they see Silverbugs name.(SEVEN) 3/10-03
Schokolog zine homepage	Silverbug, ett band rotat i Stockholm som lirar röjgaragepunkrock. Javisst fan svänger det! Denna skiva innehåller 5 låtar som för tankarna till folköl och slagord emot disco. Det här känns lite klyvet i frågan om man har hört det innan, soundet menar jag då. Men jag finner inget att klaga på angående det och det är ingen som helst ripp-off tanke som gnager eller skaver i mitt huvud. Av de fem låtarna som håller en jämn och fin nivå så tycker jag nog att fjärde spåret "Barflies" är bäst. En sak som är kul är att de har med texterna i omslaget, så man kan lära sej texterna och sjunga med på fest när ingen kan och känna sej speciell! Denna demo är något jag tror man gärna drar på när det vankas förfest! Kolla in bandets hemsida som finns under länkarna. Slutsats: Det här är en skön demo som faktist inte ens känns "swede-action-rock"-aktig.
Close-Up Magazine #51 (8 av 10)	Förtjusande Murwadaze har tidigare figurerat på dessa sidor. Gruppen finns inte längre, men delar av Stockholmsgänget har istället valt att satsa stenhårt på Silverbug. En konstellation som på ”Sound City 120” visar sig vara snäppet coolare än förlagan. För även om jag gillade Murwadazes lätt skruvade popcore känns den här kvartetten betydligt mer homogen och mogen. Det finns en svärta som tilltalar och de flirtar friskt med såväl skramliga popband som altcountry. Hårda men ändå väna, skitiga men också sexiga. Sångaren Christer Nihlfors visar sig ha en utmärkt pipa och den gamle death metal-gitarristen Staffan Skoglund (Ethnocide) vet även hur softare tongångar ska förmedlas. Rytmsektionen bestående av Märta Stenerudh och Ola Björk ser till att inte skutan går överstyr.